tisdag 27 maj 2014

En tvåårings funderingar

Lilla E är ute och åker bil med pappa M. Hon sitter alldeles tyst och funderar (mycket ovanligt att det barnet är tyst!). Sedan tittar hon allvarligt på M
-Vovvarna bopp???? och höjer samtidigt handflatorna frågande uppåt.
-Nej vovvarna har inte snopp, svarar den luttrade pappan.
Nu följer en ny tystnad.
-Mamma inte bopp.
-Vovvarna inte bopp.
-Bebis inte bopp.
-PAPPA bopp!

Jag hade givit ganska mycket för att ha sett pappans min i det ögonblicket :)

onsdag 7 maj 2014

Tvååring

Nu har vi en tvååring även på pappret. Det har annars märkts på andra sätt ett tag nu. Så här kan en dag vara med vår tvååring:
Vaknar och kommer instolpande till oss och kryper upp i sängen. Sover lite till sedan vaknar hon och glatt kvittrande klättrar hon upp på pappan och ger ordern "Ylle! Pappa! YLLE!" Pappan tumlar snällt ur sängen med det glatt pladdrande barnet och gör välling (ylle). Medan vällingen intas i vår säng är barnet tyst. Sedan räcker hon flaskan till den som är närmst "tack tack". Därefter gör hon en saltomortal ur sängen och deklarerar högljutt "BajZ!" Så då är det bara att hjälpa henne att gå på pottan. Därefter går barnet med ivrigt svängande arm och stora bredbenta kliv mot skötbordet i tvättstugan och talar om att hon ska ha "NY (blöja)" och "klädååårrr" på sig. Man tar fram en blöja och då kommer första sammanbrottet för det är ju FEL blöja hon vill inte ha den där utan en helt annan och katastrofen är ett faktum. Efter en stunds lirkande och övertygande så får man till slut på den där blöjan i alla fall. Därefter tar man fram kläderna och givetvis vill hon absolut inte ha de kläderna man har valt ut utan ska ha helt andra, så ett nytt sammanbrott med skrikande tvååring liggandes på golvet med tårarna sprutande. Sen springer hon ut i hallen medan hon utstöter ett glatt indiantjut. Dunkar händerna i spegeln där medan hon gör 10 olika grimaser och skrattar åt den roliga bebisen som bor där. Tar sin jacka och mössa samt kliver i sina gummistövlar och iförda dessa stolpar hon in på parketten och talar om att nu ska vi "YyyyT". Klockan är då i bästa fall 06:55 och i sämsta fall 06:05. Vi försöker snällt men trött tala om att nej vi ska inte ut nu utan vi och hundarna ska äta frukost. Efter lite avledande manövrar så går hon förhoppningsvis med på detta.
Därefter rullar dagen på i ungefär samma skepnad förutom att i veckan är hon på dagis när vi jobbar.
Minsta lilla sak kan utlösa värsta sammanbrottet med en helt förtvivlad dotter som ligger skrikandes på golvet. Men också fylld av all upptäckarglädje att det kan ta 30 minuter att gå de 100 meterna ner till lekplatsen för att varje myra, sten, barr, kotte eller bara en rolig skugga ska studeras. Och följa vägar/stigar finns inte på kartan utan vi sicksackar oss fram ömsom i diket och ömsom på vägen. Kommunikationen går också framåt med stormsteg minst ett nytt ord uttalas varje dag och alla möjliga kombinationer av dessa ord provas. En del med framgång och andra med mindre framgång :) Att det är svårt att förstå ibland vad hon säger beror i alla fall inte på att hon inte tränar på att prata. hon pratar hela tiden i ett kör om allt. Till största del är det hon säger fortfarande helt obegripligt. Att följa med i hennes tempo är helt omöjligt men tråkigt har vi inte!